Men samtidigt känns det bra för Lindas skull. Det var inget liv som hon ville leva. Fara fram o tillbaka till sjukhuset. Att ständigt ha ont och vara så trött.
Jag har massor med fina minne efter henne... Och alla dessa fina kort som hon tog på mina barn. Och även en del på mig. Men oftast skrattade hon bara när hon tog det första på mig för jag blundade alltid. Efter 10 stycken kanske hon hade fått ett bra!
I julas när vi var där så började hon skratta rätt som det var. Då satt Mikael i soffan vid fönstret. Och tomteluvorna på gardinerna såg ut som om han hade små djävulshorn.
Ja jag kommer sakna henne nåt så enormt.
Jag har jobbat idag. Tänkte först att jag skulle ta ledigt men kände att de kunde vara skönt o kunna prata med alla på jobbet o även kunna slappna av o kunna skratta med dem. Alla mina fina jobbarkompisar har kramat mig o tröstat när jag varit ledsen.
Hade svårt för att somna igår. Varväldigt ledsen o grät. Satt länge vid datorn o läste allas fina inlägg om Linda på Facebook. Hon var verkligen en omtyckt person.
Linda med en nästan nyfödd William.
<3
11 kommentarer:
Jag förstår att du gråter, man måste gråta. Det är sorgligt och så ofattbart orättvist. Jag gråter och dåkännde jag inte Linda, men på någotvis känns det som man kännde henne. Följde hennes blogg varje dag. Och såg ju alla underbara foton hon tagit bla på Anton och Isak. Hon kämpade och en sak som är säker är att hon verkligen gjorde ett avtryck på alla som någonsin har träffat henne, på alla som någon gång läst hennes blogg, på alla runt omkring. Himlen har fått en ängel, en stjärna som lyser lite starkare än alla andra. <3 kramar till dig Malin
Jag kände bara Linda genom hennes blogg. Minns inte hur jag hittade till den men jag har läst den länge och ja, vad ska man säga?
Så sorgligt och orättvist.
Mina tankar går till alla hennes nära men ffa hennes små barn.
Kram!
Det är så svårt att hålla tårarna borta och man får en bild av en leende Linda framför sig hela tiden. För jag tror det är så de flesta minns linda. Alltid med ett leende.
Jag lärde känna Linda när vi gick i Hjo på folkhögskolan och blev så glad när hon hittade mig på facebook efter några år.
Hon har gjort sånt stor intryck genom sin blogg och det känns så overkligt att inte kunna gå in varje dag och läsa vad hon gör för bus med sina barn eller hur hon mår.
Lider så med hennes barn som förlorat sin mamma och med Lars som förlorat sin fru han skulle levt med resten av lite. Och Magdalena som mist en sån kär vän.
Vi får ta styrkan från den styrka som Linda visade och jag är glad att hon hade så fina vänner runt sig när hon somnade in.
Kram till dig!
Stor kram till dig! Kom ihåg att hon finns i dig, i dina tankar och minnen. På så vis lever hon vidare.
Men just nu känns det ju bara tungt. Och ännu tyngre för er som var henne nära. Jag tänker på er, för ni har en tuff tid framför er... med mycket saknad. KRAAAAAAAM
Vila i frid!
http://imtoooldforthisshit.blogg.se/2011/march/vila-i-frid-linda.html
Kram gumman min!
Jag tänker på dig Malin. Vet inte om det kan hjälpa dig nåt, men nu vet du i varje fall..
en stor kram /Julia.
Malin.....
Det är så ofattbart och sorgligt.
Många Kramar till dej/ Lotta
Jag saknar henne fast att jag inte kände henne... Hon var en stor kämpe och en stor stjärna, fina Linda!
Kramar till dej//K
Kändes så skönt att få krama dej igår!<3
Det är så sorgligt det som hände med Linda. Man hoppades in i det sista. Tänker på er alla som tillhörde Lindas närmaste krets. Särskilt mycket tänker jag på Lindas son Adam dessa dagar.
Vilka fina barn du har.
Kram
Skicka en kommentar