Klarade mig från att gråta ända tills vi kom till kyrkan o jag kramade om Lindas mamma.
Jag kände att detta var så fel, en mamma ska inte behöva begrav sina dotter som bara är 33 år. Små barn ska inte behöva gå på sin mammas begravning.
Själva begravningen var jättefin. Det var tre psalmer och 3 sånger som en tjej från Tidaholm sjöng. Den ena var Blott en dag. Hon sjöng så himla fint så jag fick gåshud.
Det var många fina blommor i många olika färger. Det var bara de närmsta släktingarna och några av hennes vänner.
Dessa blommor var från oss o våra fd grannar som numera bor i värmland!
Blev inte mig själv på hela dagen. Vi var uppe en sväng vid graven o tittade på blommorna och tog några kort.
Klockan halv åtte gick jag och la Isak i sängen o jag la mig på soffan. Somnade o sov till nio när Mikael väckte mig. La mig i sängen o fortatte sova. Huvudet var hel konstigt. Hade en sån huvudvärk.
Idag har det också varit jobbigt. Har varit ledsen till o från.
Vet att jag har fler vänner där ute. Men ingen som Linda.
Jag vet vilka ni är som bryr er om mig. Ni är guldvärda just nu <3
Vissa vänner tror jag att jag inte känner egentligen. De beter sig verkligen konstigt just nu...
10 kommentarer:
Ja livet är orättvist när en ung och så älskad vän inte får vara kvar.
Ni nära vänner lider ju så klart otroligt mycket mer än vi bloggvänner. Linds har lämnat ett stort tomrum efter sig och jag saknar hennes inlägg varje dag.
Kan inte låta bli att gå in på bloggen varje dag. Det känns fint ändå att kunna göra det.
Man märker vilka ens riktiga vänner är i en kris. Och vårda ömt de riktiga vänner du har och tillåt dig inte att dras ner av det negativa andra ger dig.
Massa styrkekramar till dig
hoppas att du kan känna tröst i att Linda har det skönt nu utan smärtor ♥
Fina blommorna var.
Hoppas att din morgondag blir bättre! <3
Ja, i kris prövas vännen! Det har jag också vart med om. Tyvärr är det inte alltid som man önskar, men ibland finner man även nya vänner, som man vet är ens riktiga vänner.
Ta hand om er! <3
Linda har lämnat ett stort tomrum även för oss som inte kände henne mer än genom bloggen. Hennes öppna sätt och kärlek till sin familj och sina djur riktigt lyste genom datorn. Det gör ont att tänka på allt hon fick stå ut med, smärta och oro, kämpa men ändå veta att hon skulle förlora förr eller senare. Trots detta verkade hon leva som varje minut var värdefull, lite så som vi alla borde göra...Förstår att du mist en verklig vän. Kram
Beklagar verkligen sorgen :( Kram, Ingrid
Ja, önskar man kunde vara något av det som Linda verkade vara för dig! Går ju inte ersätta liksom............Svårt att veta vad man ska säga och inte....kände henne ju inte. Endel saker vill du kanske prata om endel inte såklart. Kan bara ställa upp på en "snabbis" när du vill....... Kram på er!
Jag har bara skrivit med och framför allt läst om Linda via bloggen. Ändå känner jag en smärtsam sorg och saknad. Jag förstår att den smärta och saknad du som riktig vän känner är ännu värre! Jag önskar jag kunde göra nåt för att göra det lättare för dig! Hoppas du får sova och att morgondagen är något lättare! Kramar
Tänker på er. Och på Linda. Vad fint att ni satte blommor på Lindas grav. Läste det i inlägget ovan. Jag kände inte henne personligen, men hon verkar ha varit en sån fin vän. De säger alla.
Blir helt tårögd.. :( Det är hemskt att begrava vänner. Har varit med om det och jag önskar ingen det.
Skickar styrkekramar till dig <3
jag som skrev förra inlägget.. hahaha :)
Skicka en kommentar